vårrus och tossilago

solglasögonen slank ur min ficka och upp på min näsa. Näsan vars fräknar börjar infinna sig på.
lite luft inandades i den ännu inte gröna storstaden , men vinterns kvarglömda grus knastrade fint under mina dojjer. Ordet "dojjer " som jag förövrigt blev tillrättavisad för av min vän rosanna i den andra änden av ljudvågorna. Jag sade till henne att jag inte gick i gummiskor, och hon förstod inte vad jag menade. jag insåg att min vistelse på ön hade grott in sig i mina ordval. Gympadojjer heter det faktiskt, så det så!?

nu tossar jag omkring i ett öde landskap bland de få tussilagona som finns ibland dammet. Lyssnar på "mumford and sons". kan inte må bättre eller sämre. jag försöker verkligen anstränga mig för att spärra upp ögonen och bli medveten om världen. Se den i vårljuset.
Klarar inte av mera dvala, jag måste rusa.