året som varit och året som kommer

nu har jag fyllt 29 och ja snart är det nya året här.. 2012..

händelser året 2011:

1 tog examen med bravur och reste med älsklingen till Barcelona
2 jag och tage blev sambos på riktigt :)
3 jag fick känna på hur det var att vara arbetslös- vilket innebar mycket jobb :)
4 gjorde två utställningar och illustrerade för tidningen
5 jobbade på dagis vilket var en helt ny värld. det var skönt med rutiner och inkomst och barnen var en stor glädje, jag grät av att vinka hej då.. men själva jobbet gav inte tillräckligt med utmaningar.
6 fick jobb på högstadiet som elevassistent, musiklärare och bildlärare. Detta innebar att jag äntligen hade foten "inne" i skolvärlden. men det blev också kaotiskt med mycket nytt. Jag tvingades bli medveten om att jag inte var en sådan flexibel person som jag trodde att jag var. jag började även ogilla det faktum att man är offentlig och får ta emot mycket kritik. Det var en stor skillnad från att med sin egen konst vara offentlig- där jag gör vad jag vill och skiter i vad andra tycker och tänker. Plötsligt ska jag vara alla till lags och pressen är enorm.
7 började jobba på bild och form skolan som bildlärare ( ett "sidojobb" men kanske det jobb jag vill engagera mig mest i. dessvärre finns inte tid som det är nu.)
8 sökte och fick konst stipendiet. så nu är det bara att börja jobba med konsten.
9 fick en resa till Paris med älsklingen där vi förlovade oss :)

detta år har minsann varit fullt av händelser! av jobb, konst, kärlek och resor.


För nästa år 2012 önskar jag mig :

1 stadiga och fasta rutiner på jobbet. (helst ETT jobb som bildlärare till hösten)
2 eget skapande till utställningen maj 2012
3 husbygge !
4 bröllopsplanering med älsklingen
5 börja betala bort studielån
6 skaffa en varm bil

det som står först på min prioritetslista är nog ändå huset och utställningen...lets work! :)

brumm

Jag kör lite för fort. Jag gör också andra saker samtidigt när jag egentligen borde fokusera på att styra bilen. Folk säger också att jag aldrig hälsar när de möter mig i min bil. Jag ser dem helt enkelt inte.. jag har fullt upp med att köra bilen och allt det andra.

på mindre än 3 månader har jag satt mig in i tre nya jobb. Jag har börjat jobba som elevassistent, bildlärare i högstadiet och bildlärare på bild och form skolan. I förra veckan beslutades att jag nu jobbar som musiklärare istället för elevassistent. tjolahoopp- jag som just börjat komma in i något som kallas rutiner. så nu planerar jag musik och bild lektioner på min fritid.
Under dessa tre månader har jag även lyckats söka en utställning och ett stipendie. Till min stora glädje fick jag detta stipendie! tjoho! men hur ska jag hinna göra utställningen som är i maj , om 6 månader?

I allt detta har jag och min underbara sambo Tage förlovat oss :) Så den stora dagen B (som i bröllop) vill man ju självklart planera inför. och det hinner vi ju, väl , eller?

Just nu känner jag mig fruktansvärt tacksam över att jag har de jobb jag har, och att jag, Tage och Solna har det fint , men jag önskar ändå lite mer , ledig tid. Tid för att andas, tid för att måla, tid för promenader med Tage och tid att göra ingenting. Tid för att beställa en ny dator , tid för att .. ja nu börjar jag igen.

jag skulle vilja stanna till med bilen lite, kanske även hinna uppmärksamma människorna jag möter på vägen.

en tanke för mycket

fachinerande är andra människors gester och ord men framförallt är deras avsaknad av dem, extra intressant.

i fotoarkivet....

denna bild hade jag heelt glömt bort att jag hade gjort. Jag tror att jag funderade på ett lektionsupplägg vid tillfället. Att kombinera en existerande filmtitel med en annan filmkategori (ex: drama, komedi, thriller..) och göra filmomslaget till den "nya filmen".

stor städning

nu rensas det i mina fotoarkiv på datorn. Vissa saker undrar jag varför jag fotograferat. Vad ville jag åstadkomma? eller vad var min tanke med bilden?
Jag hittar även fina saker. bilder jag glömt bort och minnen.. som kommer till mig.

tillstånd

och sånt här humör är jag på idag

om att vara påväg någonstans och att lämna något bakom sig.

om att vara påväg nånstans och att lämna något bakom sig.

som människa är vi det enda djuret som har förmågan att blicka tillbaka, något som kanske inte alltid är till vår fördel . Det vi delar med alla de andra djuren i skogen är att vi planerar inför framtiden. Vi samlar på oss saker, fyller på i våra skafferin och gör oss beredda inför en oviss tid. Om att leva i nuet är alltså en ganska "crappig" idé, därför att rent biologiskt så fungerar inte det, kolla bara på djuren! Om Eckorren i granen skulle "live in the moment" , hur jäkla länge skulle han faktiskt klara vintern om han hela sommaren tänkt så? when there´s No nuts in the shelter..
Man måste därför, för sin egen överlevnad som vi alla själva är ansvariga för planera och organisera. En extern hårdisk är även en god idé. Jag kan förklara det med att mamma och pappa kommer inte alltid att finnas där att hjälpa.
Så till det här med att blicka tillbaka. whats the point of that? Om vi inte skulle minnas andra världskriget så skulle det säkert ske igen. Så minnet är ju fantastiskt då vi lär oss av våra misstag, och det gör vi väl, eller? uppriktigt sagt, ja jag lärde mig att inte sätta handen på spisen igen efter första gången men i det stora hela lär vi oss verkligen av våra misstag? och mår vi bra av alla dessa minnen eller är vi lyckligare om vi är "lite bakom flötet?".
Det som är ännu intressantare är att vi spara saker, souvenirer, foton och dylikt FÖR vårt minne och det som är komiskt är att vi sparar dessa om de är ett gott minne och oftast inte om det är ett dåligt minne. Vi kan spara tingen även om de gör ont i ens själ, men vi sparar dem av sentimenala orsaker och jag tror att vi gör det för att vi inte vill släppa taget om just det minnet som det väcker till liv. Men Eckorren, han skulle knappast spara en nöt från i fjol, nej han skulle äta upp den. trist låter det, men faktiskt! han har bättre för sig med att förbereda inför framtiden istället för att blicka tillbaka.

Men å andra sidan Erica, "vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är" och vi är ju alla olika. Värre är, att jag mot slutet av detta inlägg inser att Eckorren inte skulle sysselsätta sig med dessa tankar och det är väl skillnaden som jag inte kommer ifrån mellan mig- människan och djuret.
Som Nietzsche skulle sagt : " jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda förstånd- som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olycksaliga djuret. "
jag sade en gång till en vän "you think too mutch!" , varpå jag nu slår mig skallen.