om att vara påväg nånstans och att lämna något bakom sig.
som människa är vi det enda djuret som har förmågan att blicka tillbaka, något som kanske inte alltid är till vår fördel . Det vi delar med alla de andra djuren i skogen är att vi planerar inför framtiden. Vi samlar på oss saker, fyller på i våra skafferin och gör oss beredda inför en oviss tid. Om att leva i nuet är alltså en ganska "crappig" idé, därför att rent biologiskt så fungerar inte det, kolla bara på djuren! Om Eckorren i granen skulle "live in the moment" , hur jäkla länge skulle han faktiskt klara vintern om han hela sommaren tänkt så? when there´s No nuts in the shelter..
Man måste därför, för sin egen överlevnad som vi alla själva är ansvariga för planera och organisera. En extern hårdisk är även en god idé. Jag kan förklara det med att mamma och pappa kommer inte alltid att finnas där att hjälpa.
Så till det här med att blicka tillbaka. whats the point of that? Om vi inte skulle minnas andra världskriget så skulle det säkert ske igen. Så minnet är ju fantastiskt då vi lär oss av våra misstag, och det gör vi väl, eller? uppriktigt sagt, ja jag lärde mig att inte sätta handen på spisen igen efter första gången men i det stora hela lär vi oss verkligen av våra misstag? och mår vi bra av alla dessa minnen eller är vi lyckligare om vi är "lite bakom flötet?".
Det som är ännu intressantare är att vi spara saker, souvenirer, foton och dylikt FÖR vårt minne och det som är komiskt är att vi sparar dessa om de är ett gott minne och oftast inte om det är ett dåligt minne. Vi kan spara tingen även om de gör ont i ens själ, men vi sparar dem av sentimenala orsaker och jag tror att vi gör det för att vi inte vill släppa taget om just det minnet som det väcker till liv. Men Eckorren, han skulle knappast spara en nöt från i fjol, nej han skulle äta upp den. trist låter det, men faktiskt! han har bättre för sig med att förbereda inför framtiden istället för att blicka tillbaka.
Men å andra sidan Erica, "vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är" och vi är ju alla olika. Värre är, att jag mot slutet av detta inlägg inser att Eckorren inte skulle sysselsätta sig med dessa tankar och det är väl skillnaden som jag inte kommer ifrån mellan mig- människan och djuret.
Som Nietzsche skulle sagt : " jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda förstånd- som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olycksaliga djuret. "
jag sade en gång till en vän "you think too mutch!" , varpå jag nu slår mig skallen.
