Det har blivit mycket fotograferande på sist. Sedan mars 2012 har jag knappt rört målarpenslarna. Jag har helt och hållet fotograferat , och det mycket. Varje dag har nästan dokumenterats och självfallet har magen varit i centrum. Det blir lite lätt så, att man går in i graviditeten med 100 %.
I Maj hade jag utställning sist, då ställde jag bara ut fotografier. Nästa gång jag ställer ut blir det nog måleri eller kanske teckning. För sedan jag gick på mammaledigt 6 september så har jag börjat teckna om dagarna. Jag vågade inte riktigt börja måla då jag kände att så fort jag börjar med en målning så kommer bebis att komma, och jag gillar inte att lämna saker halvfärdiga. Men .. Bebis dröjer visst på sig och förra veckan började jag helt enkelt att måla igen!
Å Herregud vad jag har saknat det!! Det är så jädrans härligt! särskilt nu när jag målar helt utan mål eller mening. Ingen planerad utställning, jag bara målar lite vad som helst. I helgen gjorde jag och älskling inget särskilt, vi hade liksom inget planerat så han tyckte att han kunde sitta modell ett tag om jag ville. Yes! helt underbart! jag reppade fram den störta målarduken jag hade hemma och öste på! Nu 2 1/2 dag senare så börjar tavlan vara klar. jag har då aldrig målat så här snabbt i hela mitt liv- det har gått så enkelt, tack vare målarglädjen och framförallt känslan av att inte ha någon som helst press på mig att det ska bli bra. Blir det dåligt , målar jag helt enkelt över. Jag målar för mig.
När jag satt där och målade idag, stirrandes in i min älsklings ögon och musiken strömmade in i mina små öron och bebis sussade i min mage. Kände jag bara ett enormt lugn och framförallt, jag kände mig kär. Kär i Tage och kär i livet.
Jag önskar jag får fler sådana här dagar framöver.
