onsdag 19 oktober 2011
en tanke för mycket
fachinerande är andra människors gester och ord men framförallt är deras avsaknad av dem, extra intressant.
söndag 16 oktober 2011
stor städning
nu rensas det i mina fotoarkiv på datorn. Vissa saker undrar jag varför jag fotograferat. Vad ville jag åstadkomma? eller vad var min tanke med bilden?
Jag hittar även fina saker. bilder jag glömt bort och minnen.. som kommer till mig.
fredag 18 mars 2011
om att vara påväg någonstans och att lämna något bakom sig.
om att vara påväg nånstans och att lämna något bakom sig.
som människa är vi det enda djuret som har förmågan att blicka tillbaka, något som kanske inte alltid är till vår fördel . Det vi delar med alla de andra djuren i skogen är att vi planerar inför framtiden. Vi samlar på oss saker, fyller på i våra skafferin och gör oss beredda inför en oviss tid. Om att leva i nuet är alltså en ganska "crappig" idé, därför att rent biologiskt så fungerar inte det, kolla bara på djuren! Om Eckorren i granen skulle "live in the moment" , hur jäkla länge skulle han faktiskt klara vintern om han hela sommaren tänkt så? when there´s No nuts in the shelter..
Man måste därför, för sin egen överlevnad som vi alla själva är ansvariga för planera och organisera. En extern hårdisk är även en god idé. Jag kan förklara det med att mamma och pappa kommer inte alltid att finnas där att hjälpa.
Så till det här med att blicka tillbaka. whats the point of that? Om vi inte skulle minnas andra världskriget så skulle det säkert ske igen. Så minnet är ju fantastiskt då vi lär oss av våra misstag, och det gör vi väl, eller? uppriktigt sagt, ja jag lärde mig att inte sätta handen på spisen igen efter första gången men i det stora hela lär vi oss verkligen av våra misstag? och mår vi bra av alla dessa minnen eller är vi lyckligare om vi är "lite bakom flötet?".
Det som är ännu intressantare är att vi spara saker, souvenirer, foton och dylikt FÖR vårt minne och det som är komiskt är att vi sparar dessa om de är ett gott minne och oftast inte om det är ett dåligt minne. Vi kan spara tingen även om de gör ont i ens själ, men vi sparar dem av sentimenala orsaker och jag tror att vi gör det för att vi inte vill släppa taget om just det minnet som det väcker till liv. Men Eckorren, han skulle knappast spara en nöt från i fjol, nej han skulle äta upp den. trist låter det, men faktiskt! han har bättre för sig med att förbereda inför framtiden istället för att blicka tillbaka.
Men å andra sidan Erica, "vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är" och vi är ju alla olika. Värre är, att jag mot slutet av detta inlägg inser att Eckorren inte skulle sysselsätta sig med dessa tankar och det är väl skillnaden som jag inte kommer ifrån mellan mig- människan och djuret.
Som Nietzsche skulle sagt : " jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda förstånd- som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olycksaliga djuret. "
jag sade en gång till en vän "you think too mutch!" , varpå jag nu slår mig skallen.
som människa är vi det enda djuret som har förmågan att blicka tillbaka, något som kanske inte alltid är till vår fördel . Det vi delar med alla de andra djuren i skogen är att vi planerar inför framtiden. Vi samlar på oss saker, fyller på i våra skafferin och gör oss beredda inför en oviss tid. Om att leva i nuet är alltså en ganska "crappig" idé, därför att rent biologiskt så fungerar inte det, kolla bara på djuren! Om Eckorren i granen skulle "live in the moment" , hur jäkla länge skulle han faktiskt klara vintern om han hela sommaren tänkt så? when there´s No nuts in the shelter..
Man måste därför, för sin egen överlevnad som vi alla själva är ansvariga för planera och organisera. En extern hårdisk är även en god idé. Jag kan förklara det med att mamma och pappa kommer inte alltid att finnas där att hjälpa.
Så till det här med att blicka tillbaka. whats the point of that? Om vi inte skulle minnas andra världskriget så skulle det säkert ske igen. Så minnet är ju fantastiskt då vi lär oss av våra misstag, och det gör vi väl, eller? uppriktigt sagt, ja jag lärde mig att inte sätta handen på spisen igen efter första gången men i det stora hela lär vi oss verkligen av våra misstag? och mår vi bra av alla dessa minnen eller är vi lyckligare om vi är "lite bakom flötet?".
Det som är ännu intressantare är att vi spara saker, souvenirer, foton och dylikt FÖR vårt minne och det som är komiskt är att vi sparar dessa om de är ett gott minne och oftast inte om det är ett dåligt minne. Vi kan spara tingen även om de gör ont i ens själ, men vi sparar dem av sentimenala orsaker och jag tror att vi gör det för att vi inte vill släppa taget om just det minnet som det väcker till liv. Men Eckorren, han skulle knappast spara en nöt från i fjol, nej han skulle äta upp den. trist låter det, men faktiskt! han har bättre för sig med att förbereda inför framtiden istället för att blicka tillbaka.
Men å andra sidan Erica, "vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är" och vi är ju alla olika. Värre är, att jag mot slutet av detta inlägg inser att Eckorren inte skulle sysselsätta sig med dessa tankar och det är väl skillnaden som jag inte kommer ifrån mellan mig- människan och djuret.
Som Nietzsche skulle sagt : " jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda förstånd- som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olycksaliga djuret. "
jag sade en gång till en vän "you think too mutch!" , varpå jag nu slår mig skallen.
söndag 2 maj 2010
tisdag 20 april 2010
vårrus och tossilago
solglasögonen slank ur min ficka och upp på min näsa. Näsan vars fräknar börjar infinna sig på.
lite luft inandades i den ännu inte gröna storstaden , men vinterns kvarglömda grus knastrade fint under mina dojjer. Ordet "dojjer " som jag förövrigt blev tillrättavisad för av min vän rosanna i den andra änden av ljudvågorna. Jag sade till henne att jag inte gick i gummiskor, och hon förstod inte vad jag menade. jag insåg att min vistelse på ön hade grott in sig i mina ordval. Gympadojjer heter det faktiskt, så det så!?
nu tossar jag omkring i ett öde landskap bland de få tussilagona som finns ibland dammet. Lyssnar på "mumford and sons". kan inte må bättre eller sämre. jag försöker verkligen anstränga mig för att spärra upp ögonen och bli medveten om världen. Se den i vårljuset.
Klarar inte av mera dvala, jag måste rusa.
lite luft inandades i den ännu inte gröna storstaden , men vinterns kvarglömda grus knastrade fint under mina dojjer. Ordet "dojjer " som jag förövrigt blev tillrättavisad för av min vän rosanna i den andra änden av ljudvågorna. Jag sade till henne att jag inte gick i gummiskor, och hon förstod inte vad jag menade. jag insåg att min vistelse på ön hade grott in sig i mina ordval. Gympadojjer heter det faktiskt, så det så!?
nu tossar jag omkring i ett öde landskap bland de få tussilagona som finns ibland dammet. Lyssnar på "mumford and sons". kan inte må bättre eller sämre. jag försöker verkligen anstränga mig för att spärra upp ögonen och bli medveten om världen. Se den i vårljuset.
Klarar inte av mera dvala, jag måste rusa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)