fotograferandet och livet

Det har blivit mycket fotograferande på sist. Sedan mars 2012 har jag knappt rört målarpenslarna. Jag har helt och hållet fotograferat , och det mycket. Varje dag har nästan dokumenterats och självfallet har magen varit i centrum. Det blir lite lätt så, att man går in i graviditeten med 100 %.
I Maj hade jag utställning sist, då ställde jag bara ut fotografier. Nästa gång jag ställer ut blir det nog måleri eller kanske teckning. För sedan jag gick på mammaledigt 6 september så har jag börjat teckna om dagarna. Jag vågade inte riktigt börja måla då jag kände att så fort jag börjar med en målning så kommer bebis att komma, och jag gillar inte att lämna saker halvfärdiga. Men .. Bebis dröjer visst på sig och förra veckan började jag helt enkelt att måla igen!

Å Herregud vad jag har saknat det!! Det är så jädrans härligt! särskilt nu när jag målar helt utan mål eller mening. Ingen planerad utställning, jag bara målar lite vad som helst.  I helgen gjorde jag och älskling inget särskilt, vi hade liksom inget planerat så han tyckte att han kunde sitta modell ett tag om jag ville. Yes! helt underbart! jag reppade fram den störta målarduken jag hade hemma och öste på! Nu 2 1/2 dag senare så börjar tavlan vara klar. jag har då aldrig målat så här snabbt i hela mitt liv- det har gått så enkelt, tack vare målarglädjen och framförallt känslan av att inte ha någon som helst press på mig att det ska bli bra. Blir det dåligt , målar jag helt enkelt över. Jag målar för mig.

När jag satt där och målade idag, stirrandes in i min älsklings ögon och musiken strömmade in i mina små öron och bebis sussade i min mage. Kände jag bara ett enormt lugn och framförallt, jag kände mig kär. Kär i Tage och kär i livet.

Jag önskar jag får fler sådana här dagar framöver.

när man minst anar det.. eller

läste min önskelista för 2012.


Det som inföll sig ur önskelistan är:

1 jag har börjat betala av studielånet , moget !

2 Jag genomförde min utställning, maj 2012

3 Jag fick fastare och bättre arbetstider, lön och sysslor på jobbet.

4 vi har byggt på huset  , om än .. vi kunde gjort mer.




Men den största önskningen jag hade på listan, som jag inte skrev något om på den här bloggen var:

5 att bli med barn

och det har vi blivit ! Om 22 dagar är vi föräldrar :) om den kommer i tid...

året som varit och året som kommer

nu har jag fyllt 29 och ja snart är det nya året här.. 2012..

händelser året 2011:

1 tog examen med bravur och reste med älsklingen till Barcelona
2 jag och tage blev sambos på riktigt :)
3 jag fick känna på hur det var att vara arbetslös- vilket innebar mycket jobb :)
4 gjorde två utställningar och illustrerade för tidningen
5 jobbade på dagis vilket var en helt ny värld. det var skönt med rutiner och inkomst och barnen var en stor glädje, jag grät av att vinka hej då.. men själva jobbet gav inte tillräckligt med utmaningar.
6 fick jobb på högstadiet som elevassistent, musiklärare och bildlärare. Detta innebar att jag äntligen hade foten "inne" i skolvärlden. men det blev också kaotiskt med mycket nytt. Jag tvingades bli medveten om att jag inte var en sådan flexibel person som jag trodde att jag var. jag började även ogilla det faktum att man är offentlig och får ta emot mycket kritik. Det var en stor skillnad från att med sin egen konst vara offentlig- där jag gör vad jag vill och skiter i vad andra tycker och tänker. Plötsligt ska jag vara alla till lags och pressen är enorm.
7 började jobba på bild och form skolan som bildlärare ( ett "sidojobb" men kanske det jobb jag vill engagera mig mest i. dessvärre finns inte tid som det är nu.)
8 sökte och fick konst stipendiet. så nu är det bara att börja jobba med konsten.
9 fick en resa till Paris med älsklingen där vi förlovade oss :)

detta år har minsann varit fullt av händelser! av jobb, konst, kärlek och resor.


För nästa år 2012 önskar jag mig :

1 stadiga och fasta rutiner på jobbet. (helst ETT jobb som bildlärare till hösten)
2 eget skapande till utställningen maj 2012
3 husbygge !
4 bröllopsplanering med älsklingen
5 börja betala bort studielån
6 skaffa en varm bil

det som står först på min prioritetslista är nog ändå huset och utställningen...lets work! :)

brumm

Jag kör lite för fort. Jag gör också andra saker samtidigt när jag egentligen borde fokusera på att styra bilen. Folk säger också att jag aldrig hälsar när de möter mig i min bil. Jag ser dem helt enkelt inte.. jag har fullt upp med att köra bilen och allt det andra.

på mindre än 3 månader har jag satt mig in i tre nya jobb. Jag har börjat jobba som elevassistent, bildlärare i högstadiet och bildlärare på bild och form skolan. I förra veckan beslutades att jag nu jobbar som musiklärare istället för elevassistent. tjolahoopp- jag som just börjat komma in i något som kallas rutiner. så nu planerar jag musik och bild lektioner på min fritid.
Under dessa tre månader har jag även lyckats söka en utställning och ett stipendie. Till min stora glädje fick jag detta stipendie! tjoho! men hur ska jag hinna göra utställningen som är i maj , om 6 månader?

I allt detta har jag och min underbara sambo Tage förlovat oss :) Så den stora dagen B (som i bröllop) vill man ju självklart planera inför. och det hinner vi ju, väl , eller?

Just nu känner jag mig fruktansvärt tacksam över att jag har de jobb jag har, och att jag, Tage och Solna har det fint , men jag önskar ändå lite mer , ledig tid. Tid för att andas, tid för att måla, tid för promenader med Tage och tid att göra ingenting. Tid för att beställa en ny dator , tid för att .. ja nu börjar jag igen.

jag skulle vilja stanna till med bilen lite, kanske även hinna uppmärksamma människorna jag möter på vägen.

en tanke för mycket

fachinerande är andra människors gester och ord men framförallt är deras avsaknad av dem, extra intressant.

i fotoarkivet....

denna bild hade jag heelt glömt bort att jag hade gjort. Jag tror att jag funderade på ett lektionsupplägg vid tillfället. Att kombinera en existerande filmtitel med en annan filmkategori (ex: drama, komedi, thriller..) och göra filmomslaget till den "nya filmen".

stor städning

nu rensas det i mina fotoarkiv på datorn. Vissa saker undrar jag varför jag fotograferat. Vad ville jag åstadkomma? eller vad var min tanke med bilden?
Jag hittar även fina saker. bilder jag glömt bort och minnen.. som kommer till mig.

tillstånd

och sånt här humör är jag på idag

om att vara påväg någonstans och att lämna något bakom sig.

om att vara påväg nånstans och att lämna något bakom sig.

som människa är vi det enda djuret som har förmågan att blicka tillbaka, något som kanske inte alltid är till vår fördel . Det vi delar med alla de andra djuren i skogen är att vi planerar inför framtiden. Vi samlar på oss saker, fyller på i våra skafferin och gör oss beredda inför en oviss tid. Om att leva i nuet är alltså en ganska "crappig" idé, därför att rent biologiskt så fungerar inte det, kolla bara på djuren! Om Eckorren i granen skulle "live in the moment" , hur jäkla länge skulle han faktiskt klara vintern om han hela sommaren tänkt så? when there´s No nuts in the shelter..
Man måste därför, för sin egen överlevnad som vi alla själva är ansvariga för planera och organisera. En extern hårdisk är även en god idé. Jag kan förklara det med att mamma och pappa kommer inte alltid att finnas där att hjälpa.
Så till det här med att blicka tillbaka. whats the point of that? Om vi inte skulle minnas andra världskriget så skulle det säkert ske igen. Så minnet är ju fantastiskt då vi lär oss av våra misstag, och det gör vi väl, eller? uppriktigt sagt, ja jag lärde mig att inte sätta handen på spisen igen efter första gången men i det stora hela lär vi oss verkligen av våra misstag? och mår vi bra av alla dessa minnen eller är vi lyckligare om vi är "lite bakom flötet?".
Det som är ännu intressantare är att vi spara saker, souvenirer, foton och dylikt FÖR vårt minne och det som är komiskt är att vi sparar dessa om de är ett gott minne och oftast inte om det är ett dåligt minne. Vi kan spara tingen även om de gör ont i ens själ, men vi sparar dem av sentimenala orsaker och jag tror att vi gör det för att vi inte vill släppa taget om just det minnet som det väcker till liv. Men Eckorren, han skulle knappast spara en nöt från i fjol, nej han skulle äta upp den. trist låter det, men faktiskt! han har bättre för sig med att förbereda inför framtiden istället för att blicka tillbaka.

Men å andra sidan Erica, "vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är" och vi är ju alla olika. Värre är, att jag mot slutet av detta inlägg inser att Eckorren inte skulle sysselsätta sig med dessa tankar och det är väl skillnaden som jag inte kommer ifrån mellan mig- människan och djuret.
Som Nietzsche skulle sagt : " jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda förstånd- som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olycksaliga djuret. "
jag sade en gång till en vän "you think too mutch!" , varpå jag nu slår mig skallen.

nu e det VÅR!!

vårrus och tossilago

solglasögonen slank ur min ficka och upp på min näsa. Näsan vars fräknar börjar infinna sig på.
lite luft inandades i den ännu inte gröna storstaden , men vinterns kvarglömda grus knastrade fint under mina dojjer. Ordet "dojjer " som jag förövrigt blev tillrättavisad för av min vän rosanna i den andra änden av ljudvågorna. Jag sade till henne att jag inte gick i gummiskor, och hon förstod inte vad jag menade. jag insåg att min vistelse på ön hade grott in sig i mina ordval. Gympadojjer heter det faktiskt, så det så!?

nu tossar jag omkring i ett öde landskap bland de få tussilagona som finns ibland dammet. Lyssnar på "mumford and sons". kan inte må bättre eller sämre. jag försöker verkligen anstränga mig för att spärra upp ögonen och bli medveten om världen. Se den i vårljuset.
Klarar inte av mera dvala, jag måste rusa.

mycket på gång

nu är vintern påväg bort och det är dags vakna. Jag måste sätta igång med alla projekt !

1) skolprojektet: fotoprojekt ( det jag söker modeller för )

2) pedagogiskt skolprojekt ( göra något på medis och mälarhöjdens skola )

3) illustrationsjobb

4) min hemsida

5) utställning!!

ja, det är sant ! jag och min vän Johanna Vifell ska ställa ut på galleri Fäktargubben i mariehamn, i Juni månad- så jag säger det redan nu- VÄLKOMNA!

söker modeller för fotoprojekt!!!

hej alla där ute i cyberrymden.
jag studerar till bildlärare vid Konstfack i stockholm. jag gör just nu min mediafördjupning och
ska jobba 10 vekor med ett fotoprojekt och behöver modeller. jag gör detta för att lära mig hantera kamera, ljussättning och redigering bättre. jag kommer inte att kunna betala dej, men modellen får givetvis bilderna i handen, som jag hoppas blir assnygga!! bilderna kommer sedan att visas på Konstfack och på min hemsida.
allt är intressant, så om du gillar att stå framför kameran, och är tålmodig och kan ta dej tid för någon eller några dagars fotande under våren så maila mej.

henriette.erica@hotmail.com

en film till...

en liten film..

en snöflingas resväg

vaknade sent idag. 08.10 öppnades mitt medvetande för verkligheten. 08.15 skulle jag vara uppe vid bussplatsen och möta johanna. Jag kastade mig i mina kläder och öppnade ytterdörren. Snöstorm!! måsta vända in igen och ta på mig lite mera kläder, och sprang sedan mot bussen.

Jag började fundera på om min kondition var värre än den någonsin vart, då jag blev andfådd efter 10 meter. men insåg att det nog blev tyngre p.g.a all snö och uppförsbacken. Min puls hade ju inte heller hunnit med kan man säga, den var ju fortfarande kvar i sängen. Nåja, jag och johanna hann med bussen till skolan i tid.

I skolan hade jag svårt att fokusera på samtalen mina klasskamrater förde. Min blick åkte bara iväg ut, mot de yrande snöflingorna som stressade runt och inte visste vart de skulle lägga sig. Sådan fart, sådan spänning att se vart man hamnar tänkte jag. Man skulle vara en snöflinga. eller man kanske är det egentligen.. Ibland kan ju livet faktiskt te sig som en snöflinga.

Ibland kan en snöflinga dala ner, långsamt och i en någorlunda rakriktad linjeström. Ibland kan en snöflinga vara kaotiskt förvirrad likt i en tromb, cirkulerande och inte alls veta sin landningsposition. En annan har en klar destination, en hårdare frammarsh. vissa snöflingor är beroende av något tex vinden för att ledas rätt, kanske lite slumpmässigt.

När flingan sedan landat kan den ibland ligga kvar där, väldigt länge, som i en dvala. Den kan också blåsas vidare till en annan plats. Den kan kramas in till en boll bland andra snöflingor och den kan smälta på någons hand och bli något annat. Men det vackraste är väl ändå, att den kan sammansmältas med en annan...

experiment- DAG 3 - sista dagen som 26

Fortfarande rökfri!!! inte ett bloss på tre dagar :) däremot måste jag erkänna att jag snusat 4 snus per dag. jag som aldrig snusat i hela mitt liv. men tänkte att det kunde vara en övergångsgrejj.. sen tänker jag -hellre snus än cigg.

nåja. när man ändå är igång med att förändra sitt liv så tänkte jag att jag faktiskt ändå kunde färga håret. Åhojj! ja ... som vanligt gör jag mina hem experiment- som oftast börjar med katastrof och flera varv till Åhlens för att köpa flera färgpytsar. att man aldrig lär sig.

Tonade det först i en färg som var så nära min egen (råttfärgade) som möjligt, och det blev JÄTTE MÖRKT, så jag tvättade ur toningen typ 4 gångers tvätt. sen lade jag i blonda slingor. och så här böev resultatet. har inte ännu sett det i dagsljus- så det blir spännande imorgon bitti när jag vaknar. kanske blir mössa på min 27 -års dag.

Ush vilken "spegel pose" . men det är håret vi tittar på nu. så - vad tycks? (ärligt)

experiment- livsomställning -dag 1

NU jäklar har jag drabbats av motivation av några människor jag beundrar. Den första personen får allting att verka så lätt-" vill man något så klarar man det, det är bara att göra det." den andre personen har en "killer body" som gör mina ögon glåmiga av avundsjuka -"det är bara att springa så får man den här kroppen".
Ja, så kombinationen av dessa inspirationskällor ska ta mig vidare till min stora livsomställning jag startade idag , nämnligen "operation sluta röka"

Jag började fundera på detta när jag insåg att shit- om 3 dagar är jag 27. Jag måste göra något viktigt för att göra detta nya år minnesvärt och ändra något, förnya något. inte bara ändra frisyr liksom!! jag tittade mig i spegeln igår och funderade på hurdan frisyr jag skulle klippa till- men såg en gråmulen dammtorva. trött, stressad, inrökt och glåmig. Hade bara skådat regnet utanför mitt fönster i flera månader och väntat på solen- nu hade jag fått nog ! Time for a change.

Om jag slutar röka kan jag faktiskt en dag springa- utan att lungorna kolapsar.
Jag behöver inte lukta illa mera och inte tugga tuggummi konstant, och därmed undvika magsår, och bra är också att Tage kanske vill hångla lite mera med mig, än vanligt (om det nu är möjligt) SKRIV GÄRNA NÅGRA ANDRA MOTIVATIONS-FAKTORER OM NI HAR NÅGRA ATT DELA MED ER AV!

Det som var svårt idag (första dagen) var när jag bryggde mitt udnerbara kolgruve-kaffe och jag av ren automatik var påväg mot dörren med kaffet i handen. vart är jag påväg ?? ut på balkongen med en cigg och kaffe? nähäpp. sätt dig ner i soffan du med ditt kaffe. jag blev helt knasig.. virrade runt några varv i lägenheten innan jag satte mej ner.
Det gick bra sen ända tills jag och johanna skulle ut på promenad. när jag gick ut genom dörren , började min hand treva efter cigg paketet i fickan ... men där fanns inget. ah..ja just det jag.
asså shit va inbyggda vanor man har- saker man gör utan eftertanke.
närjag senare stod i butikens kassa (hade köpt middag) så tänkte jag ta ett tuggummi paket , per automatik!! bara för att jag alltid har tuggis för att minska ner den äckliga smaken jag har i min mun av ciggen. nä , nu är det no more tuggis liksom. nu ska jag börja smaka gott.

dagens bild

uttryck under dagen

jag jobbar ju hellst med bildliga uttryck men idag blev jag fashinerad av några verbala uttryck, dessa kom till under en tågfärd efter skoltid. I tågvagnen satt jag , Bitta och johanna och pratade om allt och inget. meningar överlappade varandras. Vi hade haft en lång skoldag och rört oss kring begrepp som var nästintill obegripliga. När vi satt på tåget blev tillslut vårt eget tal lite märkligt.

Om en buss : -" den går ju ganska så, inte så ofta "

Om en reklambild: - " det ser så kallt ut, asså..inte så varmt"

När ses vi? - " dagen innan i övermorgon "

Det är en så vacker beskrivning av hur förvirrad man kan vara efter att ha läst komplicerad kurslitteratur och hur svårt man kan göra det för sig när man ska förklara något. man kan ju fråga dem som skriver litteraturen- varför göra saker mer komplicerade än vad de egentligen är? Är världen mer intressant om den görs komplicerad? svaret på frågan "när ses vi?" är däremot lite lustigt i situationen men kan också göra så att man missuppfattar det, och därför aldrig möter den andre människan. Är det bättre att missuppfatta saker kanske (i litteraturen) för att skapa nya uppfattningar och sidor av världen?